jo...
...för er som inte visste så har jag en ny blogg sedan ett tag tillbaka.... http://lapetitepoupee.devote.se är adressen.... Må väl!
(Som alla säger när de har varit hos frisören...) Nu är det klippt!
Mitt ideal har väl den senaste tiden gått från 60- och 70-talsfanatiker till punk-docka som jag så fint beskrev det för frisörerna idag och jag tycker att färgen blev prima för ändamålet. Undre skiktet av luggen är mer färgat än det övre (där det istället är tre olika tjocka slingor) så om man sätter upp den blir man ännu mer lila i huvudet. Väldigt bra!
Till helgen blir det juluppvisning med cheerleadingen. Roligt. Men jag kommer att vara hur nervös som helst. Har fått hem dräkten och den är jättefin (det tycker jag verkligen) men kanske inte riktigt min stil... Eller vad säger ni? Är jag typen som klär sig i kort kjol och magtröja? Fast å andra sidan tävlade vi i trikåer från topp till tå i gymnastiken. Kan det vara så att jag faller för sporter där man får visa upp sin kropp? Jag gör det enkelt för er: Jag svarar själv... NEJ så är det inte! Jag lovar och svär att det är en ren tillfällighet.
Vi hade en extrainsatt träning med daz team i söndags - tränade hur många timmar som helst! Underbart. Det enda som stör mig är att jag stretchar höger ben hela tiden och ändå är det just höger ben som är stelt nu. Inte så konstigt egentligen kanske men i alla fall. Det borde vara tvärt om, så som jag har slitit!
Oh well, nu ska tha punk doll (^_~) hitta på något annat. Adios!
VIP
Idag firade vi (mamma och jag) pappa eftersom han fyller år imorgon. Det hela började med ett besök på Bergakungens VIP-salong där vi först borrade ned våra små huvuden i snacksskålarna med godis och salta kex och lite senare lutade oss tillbaka i de stora reglerbara fåtöljerna med våra VIP-popcorn och -drickor på de små avlastningsborden intill. Sedan började filmen: Mamma Mia, en film som jag aldrig, aldrig någonsin hade valt själv! Men pappa tyckte att den var bra! Vilket var huvudsaken. Och jag led inte heller, rätt kul var den allt. Men inget jag tänker se om. Det var för mycket ABBA-musik och överspel för min del. Det var dock en upplevelse att se min generations James Bond (Pierce Brosnan, fast favoriten är ändå Sean Connery) sjunga!
Efter biobesöket var det dags att äta mat. Fullproppade med onyttigheter riktade vi stegen, eller rättare sagt bildäcken, mot Fond - världens bästa restaurang om man får lov att vara lite subjektiv! Som vanligt när vi äter ute, valde mamma en fiskrätt och pappa någonting med kött. För egen del blev valet enkelt: Det fanns en vegetarisk rätt på menyn! Men vad gör det när den smakar fantastiskt? Fond skulle kunna komponera en rätt enbart på råvaror som jag generellt sätt ogillar och ändå skulle det smaka superbt, tro mig! Såhär skriver Fond själva om det jag åt:
Raviolis, fyllda med extralagrad Sveciaost och nötter, rosmarinstekt svamp, ugnsbakade klyftor av svenskt äpple samt lätt jordärtskockasås och smaken av gratinerad ost
Nykavlad pasta med Sveciaost och nötter som rostats med salt. Till detta en mix av svampar från skogen och sådana som odlats. De steks med färsk rosmarin och lök, som serveras med ugnsbakade klyftor av äpplen från Österlen samt en skummig sås kokt på
grönsaksbuljong och jordärtskocka. Riven bakad ost ger sälta på toppen och smak av gratäng. Den där härliga smaken av gratinerad ost.
Tasty! Till efterrätt blev det en smått egenkomponerad dessert: Två olika sorbetsorter, en med lingon och den andra med blåbär och kardemumma. Egentligen serverades sorbeterna till olika efterrätter men efter all mat som vi hade proppat i oss under eftermiddagen och kvällen, kändes det här som ett friskt och gott avslut på en fantastisk måltid!
När vi kom hem ringde Zak. Han befinner sig på någon småsunkig kursgård in the middle of nowhere just nu, är på en schackledarutbildning. I miss him!
Så har man lyssnat lite på cheer-musiken också, huvudsakligen uppbyggd av ljud från pistolskott och ihopklippta låtar. Ibland hörs någon dov röst säga Gothenburg Cheer One på äkta actionfilmsmanér... Men det är rätt kul trots allt! Mest har jag dock lyssnat på Vepteik idag. Mycket fin musik, det!
En fin dialog bara...
Marion har precis träffat ett av sina ex i Paris och Jack undrar vem han är.
Marion: I think I gave him a blow job. No big deal.
Jack: A blow job's not a big deal?
Marion: Oh I'm sorry. No but I mean it's no big deal in comparison to what's going on in the world. You know, there's George Bush, there's the war in Iraq, there's the avian flu. And there's a blow job! You know what I mean? It's like... in consideration it's....
Jack: Nice transition.
Marion: It's a pretty minor event, don't you think?
Jack: Yeah, I would actually say it's not a minor event, really, if you want to start talking in the grander political scheme of things. I mean if you think about it, I mean it was a blow job after all that brought down America's last chance at a healthy democracy, so...
^ - ^* Haha, för rolig film helt enkelt!
Vad jag har gjort i mitt liv den senaste tiden...
OK. Jag har gömt mig rätt väl här ute i cyberspace den senaste tiden. Gömt mig, för tro det eller ej: Jag har varit högst närvarande. Som vanligt har ett otal timmar spenderats framför datorn. Men, som sagt, det finns nästan inga spår av mig... Hur som helst: Nu börjar det bli dags för en rejäl uppdatering. Så, vad har hänt den senaste tiden?
20 och 21 september
Under denna helg anordnade Göteborgs-Posten en prylmarknad i Friidrottens hus i Göteborg. Mamma, Zak och jag sålde prylar från 11 till 15 två dagar i rad och blev av med en hel del bråte... eller rättare sagt fina, oanvända alternativt sparsamt använda prylar som vi inte längre behövde men som gärna fick komma någon annan till nytta.
Vi hade en bra blandning av prylar: En "gubblåda" med grejor till bilar, motorolja och en lövblås, lite smink och smycken to the ladies och färgglada (mest rosa) småprylar till töserna. Visst låter det hemskt att klassa saker som hör till bilen till män och de färggranna leksakerna till flickor, men (tyvärr) var det faktiskt dessa "grupper" som köpte varorna i våra påhittade kategorier... Mer pengar till oss och mer könsroller i samhället - visst är det så det ska vara! En kvinna berikade oss till exempel med orden: "Ja, då måste man alltså ändra om kablarna lite där och då måste man ju skaffa sig en man först.". Hon pratade om en lampa. Och vi grät alla inombords över hennes uttalande. Och lampan lade hon tillbaka på bordet. Då grät vi ännu mer inombords för inte fick vi några pengar för vår sorg heller!
;)
Den 21 september hade Zak och jag varit tillsammans i nio månader. Kan man fira något sådant på ett bättre sätt än genom att sälja saker på loppis i en idrottshall? Nej det kan man inte - vi hade det jättefint och jag menar det verkligen. Varje sekund, nanosekund till och med, är helt underbar med den pojken!
26 september
Det var freitag i förra veckan och jag hälsade på Zaks farmor Karin för första gången. Träffade även hans farbror och (ingifta) faster. Det var fascinerande hur mycket Karins hus påminde om det som mormor och morfar hade innan. De var inte alls lika varandra men ändå fanns där några detaljer som fick mig att sakna morfar och tänka tillbaka på den gamla goda tiden (det låter klyschigt med "den goda tiden" men i det här fallet är det precis som Jack i 2 Days in Paris säger: "It's a cliché but it's true")... Dörrarna var likadana och i ett av rummen hittade jag ett golv vars linoleumgolv hade samma färg som golvet i källaren hemma hos mina fina och underbara morföräldrar.
27 september
BOKMÄSSAN! Zak och jag gick på bokmässan. Rutinerade som vi är, tog vi den bortre entrén och slapp således en massa trängsel och köer för att kunna köpa inträdesbiljetter. När dessa var köpta fanns det dock inget alternativ - trängseln var ett faktum! Efter att ha vandrat omkring inne på svenska mässan ett bra tag höll vi båda på att dö av värmeslag. Det fanns således inget annat att göra än att spendera 23 kr på 33 cl kolsyrat vatten. 23 kr!!!
Zak hittade en bok om minnesteknik och tankeövningar men bestämde sig för att se vad vårt kära stadsbibliotek hade att erbjuda istället för att köpa den. Jag gjorde väl på sätt och vis detsamma: Hittade två böcker men köpte ingen utav dem. Den ena handlade om svenska och på ett eller annat sätt revolutionära designers under 60- och 70-talet. Den andra var ett lexikon med korta biografier om Sveriges alla proggmusiker och -band - en bok som jag spanade in redan under förra bokmässan! Men har jag klarat mig ett helt år utan boken, klarar jag antagligen ett till. Om inte, finns alltid Adlibris!
Årets kändisar, alltså de kändisar som vi lyckades se under en sekund eller mer på bokmässan, var Fredrik Paulún, Täppas Fogelberg, Björn Hellberg (som i princip satt på samma plats som han gjorde förra året), Meg Cabbot och Caroline Graham.
Allmänna händelser
Jag har upptäckt att KESO innehåller löpe vilket betyder att det inte är vegetariskt. Löpe framställs nämligen ur kalvmage. Som tur är finns det vegetarisk cottage cheese utan löpe, nämligen den laktosfria från Valio (reklam, reklam). Förutom att den är vegetarisk innehåller den även mer protein än Arlas Keso. Väldigt bra!
Har blivit duktig på att ge mig ut och gå på morgnarna. Gå fort. Om inte pappa följer med, för då får man gå lite långsammare, haha! Det är härligt att träna tidigt för kroppen vaknar till och det är en skön känsla att ha "klarat av" dagens träning innan skolan börjar! Så det blir några promenader i veckan och dessutom en smula styrka (betoning på smula). Har hittat en fantastisk tröja som kommer till staden i rätt storlek om några dagar. Var på Löplabbet med Zak i måndags eftersom han behövde nya skor och jag passade på att spana in alla galet snygga plagg som säljs där! Vissa plagg har så många finesser, så mycket detaljer och smarta funktioner! Sådant gör mig lycklig!
Det faktum att jag ska köpa tröjan och att jag redan har köpt en del träningskläder har fått mig att fundera en del på mitt konsumtionsbeteende. Jag har verkligen tagit avstånd från konsumtion det senaste året. Talat om att vi måste stå emot impulsen att köpa även när det är svårt. Trots att det finns en produkt där ute som vi verkligen vill ha, ska vi stå emot! Jag har varit ganska konsekvent: Bara köpt rättvisemärkt eller ekologiskt och second hand under en väldigt lång tid. Någon enstaka gång (och då menar jag verkligen sällan) har även en "vanlig" produkt köpts. Men jag är rädd att jag börjar ge efter nu: Jag har köpt träningskläder (vilket i för sig är rätt svårt att hitta i second hand-butiker) och den 6 september, då min mormor var i Göteborg och firade sin 75-årsdag, köpte jag en skjorta. Det som bekymrar mig är att jag inte riktigt vet hur jag vill göra: Genom att köpa en vara, accepterar jag hur den är producerad. Oftast gör jag inte det. Jag accepterar inte utsugning, dåliga arbetsförhållanden, imperialism och extrema belastningar på miljön. Samtidigt märker jag själv hur glad jag blir av att exempelvis hitta ett nytt plagg i stan. Och köpa det. Shopping och konsumtion är med andra ord ett intresse och det skrämmer mig något oerhört! Kan det vara hälsosamt att ha konsumtion som ett intresse? Jag tvivlar...
Sist men inte minst, är det dags att avslöja den stora hemligheten: Jag har börjat i en ny sport.
I vintras slutade jag träna gymnastik som jag dessförinnan hade sysslat med i över elva år. Under vårterminen ägnade jag mig istället åt att dansa balett, modern dans och street på Dansforum, vilket var jättekul! Ändå var det någonting som saknades. I somras insåg jag att det var grupptillhörigheten som fattades, känslan av att vara med i ett lag. Jag började därför söka efter dansgrupper men hittade ingen. Till slut hittade jag dock vad jag sökte.
Kära läsare, jag ber er att läsa klart all text nu så att jag inte blir missförstådd. Ty mitt val av ny sport är......
*trumvirvel*
...Cheerleading...
Flera av de som fått veta har genast börjat gapskratta! Lucas kommentar blev något i stil med: "Fy faaaaaan! ahahahaha Och du säger att du är vänster!" medan Kajsa gång på gång upprepade att hon inte kunde tänka sig mig som cheerleader. Jag måste erkänna att det kan inte jag heller egentligen! Men nu är det så och det är jätteroligt. Jag vet att cheerleading i många fall representerar allt som jag hatar: Fjolliga brudar som hejar på killarna och deras matcher, tjejer som gång på gång räknar till åtta på enegelska oavsett vilket land de kommer ifrån, tävlingar där deltagarna är klädda i kjol och magtröja för att det är fint, snarare än funktionellt. Och så vidare, och så vidare.
MEN (och det är här som min förklaring och mitt försvar börjar) ni bör känna till att föreningen som jag har börjat i inte är förankrad i någon annan sport såsom fotboll eller basket. Det är istället en renodlad cheerleadingklubb vid namn Gothenburg Cheer One (GCO). Laget som jag har börjat i heter Cougars och är ett Senior B-lag vilket betyder att det är ett tävlingslag. Det är ett lag som är "bäst av de sämre", de har fått SM-silver i "B-gruppen" eller vad det nu kan tänkas heta på cheerleadingspråk. Jag tycker om koreografin och byggen. Ja, till och med hoppen är jätteroliga! Och hur fjolligt det än kan tänkas vara, trivs jag kanonbra! Det är roligt att testa på någonting nytt och jag är hur nöjd som helst med mitt val. Så det så!
Nu måste jag gå och lägga mig. Har en del skoluppgifter att genomföra imorgon och dessutom är jag trött. Ska försöka skriva här oftare också...
Thank's for reading. Roger and out.
Ett UFO gör entré...
...så känns det. Har låtit bli att visa mig ute i cyberrymden den senaste tiden. Utan någon direkt anledning. Det känns en aning meningslöst bara. På sätt och vis vill jag bli sedd och hörd (läst?) men samtidigt orkar jag själv knappt läsa om någon annan. Skaffar en blogg i hopp om att folk ska vilja läsa om ens tankegångar men resultatet blir istället att besökarna på bilddagboken försvinner. För om man inte kan visa upp en bild - något som genast visar vad som händer - då är man körd. Då försvinner man och glöms bort och kvar blir endast flertalet användarnamn med bortglömda lösenord. En paragraf eller två hinner man inte med. F-n att jag skulle behöva bli som alla andra, att även jag skulle ställa mig på scenen istället för att sjunka ned i en av de röda sammetsfåtöljerna i salongen, tyst och obemärkt.
Min comeback måste bli storartad. Vad har hänt den senaste tiden egentligen? Hur har den senaste månaden sett ut? För att inte trötta ut mina obefintliga läsare alltför mycket, är det nog en bra idé att skriva ned några händelser i punktform och senare, om det känns nödvändigt, utveckla någon eller några av dessa.
Den senaste månaden har jag...
- ...varit på semester med mamma och pappa i Tyskland.
- ...varit i Zak's stuga och badat i havet! Twice.
- ..."Railwaytrip:at" (ingen bil - ingen roadtrip :P) till Gotland med Zak
- ...varit med på en tryout och fått en plats i ett lag. Dessutom råkar jag tycka att sporten är en aning pinsam. Minst sagt.
- ...gjort en endagsutflykt/Second Hand-resa till Stockholm med mamma.
För att göra saker och ting så komplicerade som möjligt, börjar jag med att utveckla sistnämnda händelse: Tidigt på torsdagsmorgonen åkte mamma och jag till Stockholm för att utforska hufvudstadens Second Hand-butiker. Jag hade gjort grundliga efterforskningar och funnit ett antal butiker med fokus på 60- och 70-talsplagg. Dessutom hade jag markerat ut ett antal vegetariska restauranger på min egenhändigt komponerade karta. Trots förarbetet började dock dagen på ett allt annat än optimalt sätt: Min käre far hade sagt något som fick mig att tro att mamma skulle väcka mig, vilket hon inte gjorde. Åtta minuter innan vi var tvugna att lämna lägenheten kikade hon in i mitt rum eftersom det var lite väl tyst i huset för att någon annan än hon själv skulle vara uppe. Jag sov. Resultatet blev att vi fick springa till tåget. Ve och fasa.
I Stockholm promenerade vi hur mycket som helst. Vi gick från butik till butik och tog bara tunnelbanan (eller vagnen som jag hela tiden råkade säga) en enda gång för att snabbt ta oss från Söder till Vasastan. Jag hittade inte så mycket kläder tyvärr. Efter att ha shoppat konstant en hel dag, återvände vi med två påsar från Beyond Retro. Från butiken på Åsögatan hade jag köpt en klänning och en kjol som även den fungerar som klänning med undantaget att man måste ha på sig en tröja under. Från butiken på Drottninggatan köpte jag ytterligare en klänning och en kortärmad jumper. Det är underligt men nästan allt jag köper är i någon blå nyans. Jag blev i vilket fall som helst väldigt nöjd med mina inköp (även om de var få) och vi träffade flera härliga människor. Något som slog oss var att flera stockholmare erbjöd oss hjälp när vi såg ut att vara vilse. Alla var väldigt trevliga - inte ens dialekten kunde få oss att tänka om!
Zak's och min semester till och på Gotland var riktigt lyckad. På måndag kväll hade vi bestämt oss för vart vi skulle resa och på onsdag eftermiddag åkte vi iväg. Vi bodde först på vandrarhem i Oskarshamn och tog därefter färjan till Gotland där vi stannade i fyra dagar. Sedan åkte vi tillbaka, bodde på ett annat vandrarhem och reste slutligen hem igen. På Gotland bodde vi i ett gammalt fängelse. Överallt fanns lappar med information till de "fria fångar" som vandrarhemsvärdarna ansåg att vi inneboende var. Dessa lappar var inte bara en aning barska i tonen (om nu text kan ha toner) utan även de engelska översättningarna var en smula originella. "TOALETTLAMPA" blev exempelvis "WC-LIGHT" och "WC-LEIGHT". Och man kan ju alltid fråga sig varför just orden "steker" och "utlösas" behöver strykas under.
I vilket fall som helst: Vi tog det väldigt lugnt på vår semester. Hade picnic en hel dag när det var fint väder, lade ut picnicfilten inomhus en dag när det var dåligt väder, gick på museum (ett av dem var i det riktigt gamla fängelsetornet Kajsarn), åt glass, läste och spelade kort. Vår resa hade med andra ord inte kunnat bli bättre! Det enda skulle väl vara vädret då. Men det var rätt mysigt att stanna inne och läsa när regnet väntade på oss utanför fängelset. Frihet och regn. ;)
Nu är klockan nästan 20 minuter över fem och det är min sista sommarlovsdag. Det blir ljust fort på morgnarna. För säkert mindre än en timma sedan var det mörkt ute. Nu är det lika ljust som det är vid sextontiden på vintern.
Jag hade tänkt ägna denna dag åt inköp av skolmateriel och träningskläder. Det är ett träningspass som jag borde gå på i eftermiddag också. Fast då måste jag köpa ett nytt Friskis-kort. Har ännu inte bestämt mig för huruvida det blir ett allkort i år eller ett där jag bara har tillgång till jympapassen.
En av (går)dagens händelser var att jag för första gången beställde böcker via nätet helt själv. Gång på gång bestämmer jag mig för att bli lite smart, lära mig lite, försöka komma ihåg och en gång för alla bli allmänbildad. Därför beställde jag tre böcker om ämnen som intresserar mig och som jag förhoppningsvis kan lära mig något av. Den första är en bok om Kina och hur landets nuvarande situation påverkar ett antal invånare på olika sätt. Jag föll för bokomslaget och baksidestexten för ett tag sedan när mamma och jag var i Borås. Sedan dess har jag letat lite smått i boklådorna (plural för bokhandel, här är man allt en viktigpetter :P) i Göteborg men förgäves. Som tur är finns Google. :D En annan bok handlar enbart om året 1968 eller kanske snarare om de händelser som inträffade då. Den ska dessutom handla om musik och stil med mera. Den tredje boken handlar om vår världs storföretag och deras oetiska metoder för att hålla nere löner och andra produktionskostnader, allt för att maximera sina egna vinster... Om två till fem arbetsdagar skickas förhoppningsvis böckerna och efter ytterligare två till tre dagar bör de ligga i brevlådan min. Jag längtar!
Nu är det ännu ljusare ute. Snarare som klockan fjorton i december.
Natten mellan 8 och 9 juli...
*Från vänster till höger: Miranda, jag. Fotograf: Siri
Imorgon ska jag tillbringa hela dagen på Friskis & Svettis hade jag tänkt. Frågade dem vad det skulle kosta att hyra en av deras tomma lokaler under sommaren. Deras "lägre sommarpris" som de hade att erbjuda låg på 265 kr/h - helt galet med tanke på att F&S inte ens är ett vinstdrivande företag utan en "allmännyttig ideell idrottsförening" som de själva skriver på hemsidan. Har svårt att se hur en persons dansträning skulle kunna resultera i så mycket slitage på lokalen att 250 kr + 6% moms blir ett rimligt timpris...
Försöker att pussla ihop kommande termins träningsschema förresten. Träningspass på någon dansskola (antingen Dansforum eller Danshuset beroende på träningstider och liknande) ska synkas med pass på Friskis. Det är svårt eftersom Danshuset ännu inte har lagt upp något schema för höstterminen. Känner verkligen för att komma igång med träningen igen! Jag brukade ju träna så mycket innan men har nästan lagt av helt och hållet nu. Känner verkligen att jag inte mår bra av det. Mamma anmälde mig till Midnattsloppet som äger rum i slutet av sommaren men jag får se hur jag gör med det. Först tyckte jag att det skulle bli jättekul (vilket är anledningen till varför jag gick med på att hon anmälde mig) men i grund och botten tycker jag ju inte alls om att jogga. Och det är ju lagom underhållande att jogga hela sommaren för att orka springa det där loppet i augusti. Det finns ju faktist roliga sätt att träna på! Som att dansa... Men imorgon blir det väl jogging i alla fall för ingenstans hittar jag Step-/Aerobics-pass som inte är fullbokade. Dessutom lär det bli sådan där vanlig hederlig gympa med en hurtig tränare i mitten och flåsande medelålders självförverkligare i ring runt om som koncentrerade försöker hålla takten och synka benens rörelser med armarnas...
Allmänt om resan
Helt underbar resa! Men intensiv!
Vi åkte fruktansvärt mycket buss och färja mitt i natten och jag träffade trevliga människor, det vill säga Siri, Anna, Elina och Miranda.
*Siri, Elina, Anna, jag
*Miranda
I måndags hann Siri och jag gå omkring i alla chokladbutiker Belgien har att erbjuda och vi kollade in Grand Place med sina magnifika byggnader. Överlag blev det väldigt långa strapatser den dagen - även om vi inte rörde oss på en särskilt stor yta...
*spana in chokladfontänen i fönstret....
*La plus petite maison de Bruxelles.
*Bryssels minsta hus
Senare på kvällen åt vi mat med de övriga på en helvegetarisk restaurang. Det var rätt god mat ty dagen till ära serverades indiskt! :D Sedan vandrade vi omkring i slummen! :P
*La Tsampa - vegetarisk restaurang med tillhörande butik. Mysig ^^
I tisdags var Siri, Miranda, jag och många andra på EU-parlamentet och pratade med Jens Holm. Jag vill ha den mannens jobb! Han är EU-parlamentariker, vänsterpartist och sitter i någon sorts miljökommitté*_____* Men jag hade i för sig blivit galet frustrerad över byråkratin... Intressant var det i alla fall! Och gissa vem som har fotat honom och andra från Djurens Rätt med HANS mobilkamera? Yes, you're right! I did! ;)
*Jens Holm
Han tipsade oss för övrigt om 8hours.se. SKRIV PÅ!!! Förslaget är inte speciellt strängt men det är i vilket fall som helst en bra början och bättre än alternativet!
*EU-parlamentet
Resan påminde ganska mycket om Lasse Åbergs Hälsoresan :P Allsång i bussen och liknande. Påfrestande enligt mig men ändå ganska sött på något vis...
Från manifestationen!
*Vi fick söta tatueringar (nostalgi)
*jag på demonstrationen
*söta klisterlappar av tyg delades ut...
I början av sommaren hade jag minsann inte gissat på att jag någon gång inom de närmaste månaderna skulle stå i Bryssel och dela ut flygblad :P Men jojjomän, nu är det gjort! Och en bonus är att jag fattade vad folk svarade. Det var en kvinna som pratade en liten stund med mig, sade att det vi sysslade med var jättebra osv osv osv. Och jag förstod! Senade visade det sig att hon kunde svenska. Men vad spelar det för roll - jag fattade :D Franskan var rätt användbar faktiskt! Känner att jag vill lära mig mer! Använda språket mer!
En underbar resa som sagt!
Internationell manifestation i Bryssel 1 juni 2008
*filmat av mig ^^
Så vad handlade det hele om egentligen?
Varje år dödas mängder av sälar på de mest brutala sätt. Under de senaste tre åren har nästan en miljon sälar dödats. De skjuts eller klubbas ihjäl, ibland med "liemansaktiga vapen", så kallade hakapiks. Från isarna där sälarna klubbas ihjäl dras de sedan till båtarna med stora krokar. Detta kan även ske när de fortfarande är vid medvetande på samma sätt som att de vid över fyra tillfällen av tio flås levande (studie år 2001). Restriktionerna för hur många sälar som får dödas (som dessutom tolererar att fler dör än vad forskare anser vara hållbart för artens överlevnad) har överskridits vid flera tillfällen. Dessutom förlängdes jaktperioden både år 2002 och 2004 trots att maxgränsen hade överskridits när den egentligen var slut.
Priset på sälskinn minskar ju fler skott som har träffat det. Därför skjuter sälslaktarna bara en gång. Eftersom det är svårt att träffa en säl på långt avstånd som dessutom rör sig leder detta till att många istället för att dö "bara" blir skadade. Det fruktansvärda är dock att sälarna skadas så svårt att de inte lyckas överleva utan istället faller ned från isblocken och går (eller febrilt simmar?) en utdragen och plågsam död till mötes.
I början av 80-talet införde EU ett förbud mot handel med produkter av sälar med vit päls, det vill säga kutar. Detta resulterade i att marknaden nästan försvann helt och hållet! Det som bestäms i EU påverkar med andra ord sälarnas framtid och ett förbud mot alla sorters sälprodukter skulle i bästa fall kunna leda till att säljakt inte längre klassas som en bransch värd att arbeta och investera i. Fortfarande är de flesta sälar (grönlandssäl) som dödas inte ens tre månader gamla.
Det manifestationen gick ut på var att samla människor från olika länder och uppmana EU-kommissionen att införa just ett förbud mot handel med produkter av säl! 1500 personer deltog och det var som sagt riktigt grymt! Kändes bra att delta i något viktigt. Måste dock tillägga att jag trodde det var betydligt färre på plats än det faktiskt var.
Om du vill veta mer, spana in Stop The Seal Hunt
28 juni 2008
Självklart är det bra att de som har det sämst ställt får det bättre - att lägstanivån höjs. MEN jag vill trots allt TA BORT klyftorna och nöjer mig, till skillnad från dig, inte med att de enbart förskjuts. Såg en dokumentär i skolan någon gång i höstas. I den intervjuades en kvinna som sade att det som krävs i världen är en tankemässig revolution. Hon sade att exempelvis fattigdom aldrig kommer att försvinna så länge vi accepterar att vissa har betydligt mer än andra. Jag håller med henne.
I artikeln jag refererade till finns följande text: "Det tidigare välfärdssystemet för de fattiga på landsbygden är borta i dag. Det handlar alltså om majoriteten av Kinas befolkning. Nu får var och en klara sig själv (...)". Jag förespråkar varken Kommunism eller Maoism men vi ska nog inte tro att de ökade klasskillnaderna och bristen på den "välfärd" som tidigare fanns enbart beror på "att vissa i kina inte får del av den enorma ekonomiska utveckling som sker." Hela denna paragraf är egentligen ett sidospår till det ämne som vår diskussion egentligen behandlar men det jag vill ha sagt är att vi inte bara kan se Kinas förbättrade ekonomi som något som höjer levnadsstandarden! Sedan har jag jävligt dålig koll på hur livet för den enskilde kinesiske bonden i praktiken har förändrats med historian men jag hoppas in i det sista att du förstår hur jag menar.
Men som sagt. Nu orkar jag inte med detta längre. Sorry :/
Istället går vi raskt vidare till några utvalda händelser för dagen:
Jag har övningskört med pappa! Vi körde runt på en parkering och jag kan stolt meddela att jag tagit mig igenom flera rondeller idag. Det är så roligt precis i början när man lär sig något. Jag har nästan inte övningskört någonting och nu hade det varit ett lååångt uppehåll sedan sist så vi började mer eller mindre om från början. Det kändes roligt för idag kan jag ju i princip nästan köra bil om man jämför med gårdagen. Ju bättre jag blir på det, destom mindre framsteg kommer jag att göra. Bli lite lite bättre för varje gång förhoppningsvis. Nu, när jag egentligen inte kan någonting men ändå betydligt mer än vid förra tillfället och gången dessförinnan blir framstegen väldigt tydliga! För tillfället både hoppar jag och rusar runt bilen av glädje när jag ser att alla däck är innanför parkeringsdäcket! :P
Köpte ett par byxor idag. Jag behövde dem faktiskt så det känns väldigt bra. De var billiga (80 kr på Emmaus) och fulsnygga! Riktigt höga i midjan - mer tantigt höga än trendigt (vilket är bra!). De är svarta, har pressveck samt avtagbara band under fötterna och är i den modell som gällde för byxor under 50-talet som senare återkom under 80-talet. De var lite trasiga så jag lagade dem förut. Och sydde i en knapp. Riktigt snygga... Eller inte men jag gillar dem skarpt.
Zak ringde idag. Han hade vunnit dagens schackparti och verkade glad. Hade fått lyssna på en dam från kommunen som talade om hur få arbetslösa det bodde i Växjö. Och om vilka som deltagit i samma tävlning i Växjö men för 50 år sedan. Och om hur bra Växjö är i allmänhet verkade det som. Det är lite lustigt förresten men databasen som lottar vilka som ska spela mot varandra har kraschat! Inte så lägligt direkt.. Vi får helt enkelt hoppas att det ordnar sig.
Och så lite information om den närmaste framtiden...
Imorgon reser jag iväg - ska ju till den där demonstrationen I Bryssel. Åker först tåg ned till Malmö där några andra och jag förhoppningsvis blir upphämtade med en buss som ska köra hela långa natten. Vi räknar med att vara framme runt 10-tiden på måndag. Är tillbaka i trygga bostaden på onsdag igen. Ha det finemang allesammans - ni är väl omkring tre stycken skulle jag tro! ;)
Ett skepp kommer lastat med Simba
Isch! Tidigt på morgonen idag (28:e) åker Zak iväg och spelar schack i en EVIGHET :/ Det känns riktigt dystert. Men trots att det var galet jobbit att säga hej då, har dagen (27:e) allt som allt varit bra. En jättefin dag med ett trist (men tillfälligt som tur är) avsked helt enkelt. Jag gick upp relativt tidigt och löste en halv Sudoku. Sedan gick vi till Tempo-butiken och köpte bake off-bröd till frukost. Mysigt ^^ Lite senare kollade vi på Lejonkungen och åt kylskåpskall fruktsallad med perfekt mogna nektariner, blodgrape, jordgubbar och äpple. Hade inte sett den filmen sedan.... 1997 kanske? Det var mycket jag hade glömt. Zak däremot kunde hela filmen utantill, haha! Men nu är han hemma hos sig och jag ser honom inte på en hel vecka. Surt. Jag saknar honom redan.
Solve my probs, please
Alt. 1
Lägga en massa pengar på att inreda mitt rum? Pengar som jag säkert skulle kunna göra en massa andra roliga saker med men som jag kanske skulle kunna få tillbaka en del av i alla fall om jag senare sålde prylarna som jag funderar på att köpa...
Alt. 2
Låta bli, drömma om och sörja den där orangea lampan och alla andra möbler och prylar som jag för en halv vecka sedan inte ens visste att jag saknade...
Det första alternativet är lockande. Jag kommer aldrig hitta en sådan lampa igen. Inte riktigt lika fin. Samtidigt är det helt absurda summor! Och jag har ju inte velat inreda mitt rum särskilt länge. Jag oroar mig över att någon ska vandra in i butiken och stjäla mina älskade inredningsprylar så det verkar som att det är snabba beslut som gäller. ;)
Det är en sådan hatkärlek till det här: På ett sätt är den här sortens inredning så gräsligt ful! Samtidigt är jag besatt av stilen! Jag har ju möjlighet att plocka ut det bästa från årtiondena! Lämna kvar de fula detaljerna och välja det tidstypiska och fina! Som den där lampan. Och kanske fåtöljen... Så att resultatet blir "det ultimata rummet 1968-1973" eller något liknande! Det hade varit trevligt. Frågan är hur trevligt. Trevligare än någonting annat som jag skulle kunna göra för pengarna? Tänk om jag tröttnar?
Kan någon hjälpa mig att fatta ett beslut?
Kommentar...
Kommentar till det som min vän Lucas skrev angående H&M och konsumentmakt. Jag försökte publicera kommentaren mer än tre gånger men misslyckades. Sedan gav jag för ovanlighetens skull upp.
Kommentaren är uppdelad i två delar - jag hade mycket att säga!
Del 1:
MEN vi ska inte heller glömma att UTBUDET STYR EFTERFRÅGAN jävligt ofta - alltför ofta! Och då är det inte konsumenterna som styr kan jag lova!
Vill verkligen människor ha alla de prylar och kläder som finns ute på marknaden eller är det snarare så att vi har vant oss vid att konsumera vilket har fått oss att leva i en ILLUSION? En illusion som säger: "Ja, det är varje enskild individs sanna önskan att köpa en massa produkter".
Del 2:
Världen överhettas - och då syftar jag inte bara på växthuseffekten. Även om det självklart är jättebra att barnarbete försvinner och H&M's leverantörer får bättre betalt, krävs det mer än så för att vi ska kunna tala om någon egentlig konsumentmakt. Och det krävs BETYDLIGT MER än så för att vi ska kunna tala om ett rättvist samarbete mellan H&M och dess underleverantörer. Oavsett om arbetarna tjänar mer genom att vara anställda hos en av H&M's leverantörer än hos någon annan arbetsgivare, är det H&M som tjänar mest på utbytet. Ingen i Sverige hade tolererat att jobba upp till 15 timmar om dagen, att bo tillsammans med 13 andra jobbarkompisar och att få en lön som enligt SvD's artikel motsvarar "ett flera gånger större belopp" än 1500 kr. Jag tolererar inte att de som tillverkar mina kläder har det så (vilket är anledningen till varför jag inte köper nytillverkade kläder)!
Vi kan inte tala om någon "ansvarig riktning" i H&M's fall! De sysslar med precis samma sak som övriga stora företag gör: IMPERIALISM! Och om konsumenterna kräver bättre levnadsförhållanden för de som tillverkar deras 49.90-kronors-linnen, ska de fan inte tala om konsumentmakt förrän de själva hade känt sig nöjda i arbetarnas situation!
Pros and cons med att födas i fel tid och ett oavsiktligt besök på fritids...
Jag funderar.... Det finns en liten chans/risk (välj själva hur ni vill se det) att jag köper den där lampan. Och en fåtölj. Och en matta, en hylla och några gardiner. För jag vill så gärna ha en plats där jag kan leva i ett annat årtionde! Eller i flera årtionden. De bra årtiondena. 60- och 70-talet. Om jag ser till följande aspekter, kan jag dock känna lättnad över att inte ha levt under den tiden:
1. Det hade inte riktigt fungerat att vara tillsammans med någon född 1990 om jag hade deltagit i revolten i frankrike 1968 eller dansat loss på Woodstock.
2. Jag hade varit tvungen att leva mig igenom 80-talet.
Så... här sitter jag, glad över att ha sluppit axelvaddarnas och börshajarnas årtionde men bedrövad över att världen tycks ha slutat tillverka (ekologiska eller fairtrade-producerade) inredningsdetaljer i orange plast.
Var hos frisören idag. Och innan dess var jag på en konferensanläggning. Eller rättare sagt: Min mamma var på en konferensanläggning. Jag var mestadels utanför. Hon skulle hålla någon presentation eller liknande och jag väntade. Hittade en bänk utanför och ringde Zak. Att dömma av den uppritade King-planen och de barn som passerade lite då och då, insåg jag så småningom att jag befann mig på ett fritids. Till slut blev det tydligen rast. Ungarna strömmade ut från byggnaden och ställde sig en halvmeter ifrån mig. Jag tog bort luren från örat för ett ögonblick och frågade var jag var. Hade för stunden glömt bort att det heter fritids och frågade istället om det var ett dagis. "Nej, det är en skola" svarade de. Men jag vägrade att ge mig. De skulle säga FRITIDS!!! "Men... Ni kan ju inte gå i skolan nu" fortsatte jag. "Men det är ett fritids!" blev svaret. Aha! Det var ett FRITIDS! Vem hade kunnat ana det? "Vi har fritids där inne..." fortsatte en av dem och pekade på fönstrena bakom mig. "...och vi har kollat på dig nästan hela tiden!" De skrattade. Jag skrattade också. Förbryllat. Försökte ta på mig skorna samtidigt som en av dem hojtade efter sin kompis och skrattandes pekade på mig. Jag drog genast en hand över huvudet. Var det frisyren det var fel på månne? Till slut var skorna på och jag gick därifrån. Glad och förvånad. Min nya tillflyktsort blev en mysig soffa inne på konferensanläggningen. I den låg två Lexington-kuddar prydligt uppradade. Kökspersonalen som vandrade omkring i byggnaden ställde sig varken på en halvmeters avstånd eller skrattade åt mig.
Imorgon bär det av till Katrineholm med far min. Han ska till tandläkaren som även råkar vara min låtsassyster och hans låtsasdotter (fast han ogillar skarpt att jag låter ord som syster och dotter föregås av "låtsas"). Vi ska i vilket fall som helst ha en trevlig biltur tur och retur. ;)
Vintagespaning med Emma
På andra långgatan hittade vi VÄRLDENS MEST UNDERBARA BUTIK!!! Oidipus Antik hette den och att kliva innanför dörren var för mig detsamma som att ta de fösta trevande stegen in i paradiset (som jag med stösta sannolikhet aldrig hamnar i men det är en annan femma som det så käckt heter). Hela taket var fyllt med färgglada lampor från 60- och 70-talet! Överallt fanns speglar, fler lampor, fåtöljer, småprylar, burkar och vinylspelare - ALLT FRÅN EN SVUNNEN TID! Jag föll genast för en petroleumblå fåtölj och en orange 70-talslampa för 2200 kr. Jag vågade inte kolla hur mycket fåtöljen kostade... Trots de skyhöga priserna bestämde jag mig. Tror jag ;) Jag vill göra om mitt rum. Det känns som att det är värt att satsa på lite 70-talsmöbler. För speciellt många får jag inte plats med! Mitt rum skulle genomgå en total renovering om jag bytte överkast, satte upp gardiner, flyttade in en fåtölj, inföskaffade en "eye-catching" lampa, slängde ut bokhyllesystemet och klädde golvet med en fin matta. Det hade blivit fint. Riktigt fint!
Hur som helst. Emma som inte hade shoppat kläder på ett halvår fick äntligen sitt lystmäte tillgodosett. Hon hittade finfina kläder och accessoarer på både Myrorna och Emmaus. Själv hittade jag en byxdress (eller snarare shortsdress) i stretchfrotté (det ni!) med ett blommönster i så bedrövliga färger att det faktiskt är galet snyggt!
Efter vår långa vandring i staden hamnade vi till sist på Coops ekologiska café på Avenyn. Där åt vi rejäla mackor med tofu, sallad och groddar. Pumpafrön på brödet var det också! Kanongott! Det var en mysig känsla att sitta och äta mitt i matbutiken. Det var som provsmakning i sin mest extrema form!
Väl hemma igen bakade jag scones enligt ett recept från hemsidan vegomums.com. Det är en bra hemsida förresten - verkar finnas en hel del goda recept. Jag tycker att det är tråkigt att laga mat vilket gör att jag inte orkar göra någon god vegetarisk kost. Istället blir jag halvdeprimerad och äter JÄVLIGT TRÅKIG MAT! Dessutom suger bönor så det vill jag inte heller äta. Just "vanlig" mat - alltså sådant som inte är frukost, glass eller godis, har blivit fruktansvärt tråkig sedan jag blev vegetarian: Det finns en övre gräns för hur gott quorn kan smaka, så länge jag inte gör något annat än steker tofun i soya eller örtsalt kommer den att förbli en aning förutsägbar och en vacker dag tröttnar jag även på tsay-spetten. Samtidigt tror jag att det är bra att få upp ögonen för hur starkt mat är bunden till sociala sammanhang: Alla möten, alla kalas, alla resor, alla evenemang - allt inkluderar mat! Självklart ska man äta men vi borde även lära oss att umgås utan en tugga i käften...
Ha det fint! Och om ni kan tipsa om trevliga (och lite billigare än nämnda affär) inredningsbutiker med prylar och möbler från 60- och 70-talet får ni gärna tipsa mig!
