En dag i staden med en föredetta Madridian
Imorse ringde Dennis. Efter att ha spenderat det senaste året på en skola i Madrid hade han nu återvänt till Sverige. Sedan ungefär en vecka tillbaka, hade vi pratat om att kanske fira det hele med ett sushi-besök. Och så blev fallet. Jag som tidigare har levt på sushi hade inte ätit det sedan vi sågs förra gången, det vill säga i vintras: När jag blev vegetarian i januari såg jag inte längre någon mening med att äta det eftersom det är fisken som är det goda. MEN, tro det eller ej, jag har ÄNDRAT mig och de som känner mig väl, vet att detta inträffar mycket sällan. Så för första gången i mitt liv beställde jag "en liten sushi med tofu". Mums filibabba!
Det var grymt kul att träffa Dennis igen! Han är en riktig vän! Ibland när man träffar folk som man inte har sett på väldigt länge, hamnar man i någon sorts pinsamhet den första tiden... Det tar ett tag innan man finner varandra, innan man kan prata utan att oroa sig för pinsamma tystnader. Innan man slipper leta febrilt för att komma på något att säga. Med Dennis är det INTE så. Jag har som tur är lyckats hitta några vänner som jag känner mig väldigt trygg med. Med dem har det, rent "trygghetsmässigt", ingen betydelse ifall vi ses ofta eller bara någon gång om året. Vi vet alla att vi har varandra och när vi ses är det som att vi träffades igår och i förrgår och i förra veckan.
I vilket fall som helst: Den föredetta Madridbon hade saknat svensk inredning och design så vi besökte lite butiker med köks- och badrumsprylar och inredningsdetaljer. Inget IKEA så långt ögat kunde nå. Men å andra sidan har vi något nedsatt syn båda två...
På jakt efter stretchfrotté frågade vi både på Gårda Textil och Textur, utan resultat. Istället gick vi till Hemtex. Där fanns i alla fall sängöverdrag i rätt material men jag köpte det inte för kvaliteten var usel, åtminstone som klänningstyg. MEN jag köpte ett par badlakan att sy en klänning av! (Konsumtion - OH NOOO!) Hade spanat in tyget några dagar tidigare men nu var det minsann på REA så jag slog till. Och ja, jag skäms lite... MEN jag köper ju orättvist tillverkade tyger så... jag får skylla på att utbudet av väl tillverkade tyger är för dåligt än så länge - vilket är helt sant. Tyvärr. Jag lever dock i tron att tillverkningen av tygerna är mer "skonsam" än den totala produktionen av ett färdigt plagg och förhoppningsvis är även produktionen av ett badlakan - som inte kräver särskilt många sömmar - "bättre" än att köpa ett färdigt plagg. Men man vet ju inte säkert. :/
Vi åkte till Haga, fikade och vandrade runt lite mer i staden. Sedan gick vi till stationen och för första gången var jag street smart. Detta eftersom jag gick före i den kö som fanns inne på tåg- och bussinformationen. Anledningen var att det enda vi behövde var en tidtabell som låg precis bakom glasrutorna och det var lång kö samtidigt som tåget som Dennis skulle ta, skulle gå om två minuter.
När jag kom hem kollade jag mina mail. Tre glada nyheter:
1. Jag har hittat en butik som säljer stretchfrotté i en mängd olika färger!!! (Hanna det ligger i Skåne!!!)
2. Jag fick mina betyg idag och jag hade inte kunnat bli mer nöjd! :D *hoppar av glädje*
3. Jag ska åka till Bryssel och demonstrera!
För övrigt såg Zak och jag på dokumentären om Ingrid Newkirk och hennes organisation PeTA igår kväll. Oerhört bra! Men otäcka bilder. Vi mådde dåligt båda två när filmen var slut. Infiltratörer hade till exempel filmat hur någon ställde sig på en stackars hunds huvud. Fy fan!
Har ingen aning om hur man ska avsluta efter en sådan paragraf men det får bli något lättsamt för kontrasternas skull ;) Som: "Nu är det dags att spana efter fynd på Tradera. Adios amigos."
Det var grymt kul att träffa Dennis igen! Han är en riktig vän! Ibland när man träffar folk som man inte har sett på väldigt länge, hamnar man i någon sorts pinsamhet den första tiden... Det tar ett tag innan man finner varandra, innan man kan prata utan att oroa sig för pinsamma tystnader. Innan man slipper leta febrilt för att komma på något att säga. Med Dennis är det INTE så. Jag har som tur är lyckats hitta några vänner som jag känner mig väldigt trygg med. Med dem har det, rent "trygghetsmässigt", ingen betydelse ifall vi ses ofta eller bara någon gång om året. Vi vet alla att vi har varandra och när vi ses är det som att vi träffades igår och i förrgår och i förra veckan.
I vilket fall som helst: Den föredetta Madridbon hade saknat svensk inredning och design så vi besökte lite butiker med köks- och badrumsprylar och inredningsdetaljer. Inget IKEA så långt ögat kunde nå. Men å andra sidan har vi något nedsatt syn båda två...
På jakt efter stretchfrotté frågade vi både på Gårda Textil och Textur, utan resultat. Istället gick vi till Hemtex. Där fanns i alla fall sängöverdrag i rätt material men jag köpte det inte för kvaliteten var usel, åtminstone som klänningstyg. MEN jag köpte ett par badlakan att sy en klänning av! (Konsumtion - OH NOOO!) Hade spanat in tyget några dagar tidigare men nu var det minsann på REA så jag slog till. Och ja, jag skäms lite... MEN jag köper ju orättvist tillverkade tyger så... jag får skylla på att utbudet av väl tillverkade tyger är för dåligt än så länge - vilket är helt sant. Tyvärr. Jag lever dock i tron att tillverkningen av tygerna är mer "skonsam" än den totala produktionen av ett färdigt plagg och förhoppningsvis är även produktionen av ett badlakan - som inte kräver särskilt många sömmar - "bättre" än att köpa ett färdigt plagg. Men man vet ju inte säkert. :/
Vi åkte till Haga, fikade och vandrade runt lite mer i staden. Sedan gick vi till stationen och för första gången var jag street smart. Detta eftersom jag gick före i den kö som fanns inne på tåg- och bussinformationen. Anledningen var att det enda vi behövde var en tidtabell som låg precis bakom glasrutorna och det var lång kö samtidigt som tåget som Dennis skulle ta, skulle gå om två minuter.
När jag kom hem kollade jag mina mail. Tre glada nyheter:
1. Jag har hittat en butik som säljer stretchfrotté i en mängd olika färger!!! (Hanna det ligger i Skåne!!!)
2. Jag fick mina betyg idag och jag hade inte kunnat bli mer nöjd! :D *hoppar av glädje*
3. Jag ska åka till Bryssel och demonstrera!
För övrigt såg Zak och jag på dokumentären om Ingrid Newkirk och hennes organisation PeTA igår kväll. Oerhört bra! Men otäcka bilder. Vi mådde dåligt båda två när filmen var slut. Infiltratörer hade till exempel filmat hur någon ställde sig på en stackars hunds huvud. Fy fan!
Har ingen aning om hur man ska avsluta efter en sådan paragraf men det får bli något lättsamt för kontrasternas skull ;) Som: "Nu är det dags att spana efter fynd på Tradera. Adios amigos."
Ännu en gång...
...skapar man en blogg i tron att någon ska uppskatta det. Det är patetiskt, jag vet. Men ändå.....
"Problemet" idag är att alla har möjlighet att nå ut till omvärlden . Detta har medfört att ingen har lust att vara publik längre utan istället trängs över 6 miljarder människor på scenen, framför tomma läktare . 6 miljarder är kanske att ta i lite väl mycket med tanke på att fyra femtedelar av världens befolkning lever i fattigdom och därmed inte har någon möjlighet att blogga men ni förstår vad jag menar. I vilket fall som helst är vi övriga, vi som tillhör de privilegierade, helt övertygade om att omgivningen ska falla för våra personliga historier...
Så, tänkte jag, varför inte ge scengolvet lite extra tyngd i sommarvärmen?
"Problemet" idag är att alla har möjlighet att nå ut till omvärlden . Detta har medfört att ingen har lust att vara publik längre utan istället trängs över 6 miljarder människor på scenen, framför tomma läktare . 6 miljarder är kanske att ta i lite väl mycket med tanke på att fyra femtedelar av världens befolkning lever i fattigdom och därmed inte har någon möjlighet att blogga men ni förstår vad jag menar. I vilket fall som helst är vi övriga, vi som tillhör de privilegierade, helt övertygade om att omgivningen ska falla för våra personliga historier...
Så, tänkte jag, varför inte ge scengolvet lite extra tyngd i sommarvärmen?
