Wrong Decade

...eller inte. Men åtminstone lite kläder som längtar efter att få flytta in i någon annas garderob... Känner att jag har så fruktansvärt mycket prylar som jag inte behöver. Har samlat på mig en hel del och trots att mamma redan har sålt det mesta via Tradera, skulle jag utan problem kunna göra mig av med hälften av det som finns kvar. Så känns det i alla fall. Just nu. Imorgon kommer jag säkert krama min rosa väska med den söta katten och jubla över att inte ha sålt den. Eller inte som sagt.

Vad som har hänt idag? Inte mycket - men jag är nöjd trots allt. Har verkligen bara segat än så länge under mitt sommarlov men det behövs! Måste få känna kontrasten mellan skola och ledighet en stund till. Så idag har jag läst ca. 5 sidor i 1984, ätit och suttit vid datorn. Dagens händelse är att jag har ritat ännu en bild på hur min klänning av de blommiga badlakanen i frotté ska se ut. Här är resultatet
:

 

Bilden har lite fel och brister men jag är i alla fall väldigt nöjd :D Gillar hur benen blev lite stabbiga men ändå långa och fina och de onaturliga proportionerna - som, tro det eller ej, är AVSIKTLIGA - faller mig i smaken (ett uttryck som vi använder alltför sällan... eller inte). På alla bilder som har med kollektionen att göra, ska luggarna skymma ögonen hade jag tänkt. "What a statement!" ;)

Kvällens händelse är inte att Sverige sparkar boll utan att jag har laddat upp försäljningsobjekt på Tradera. Och så såg man ju några avsnitt av Sex and the City på TV3's maraton mellan 19 och 22 också. Jag älskar maraton. Verkligen. Det är en bra ursäkt för att se för mycket på TV. Faen att jag ska gilla så många onödiga serier! Lättsmält och amerikanskt ska det vara... Gärna med en hög "dolda" budskap som ska hjälpa ungdomarna att bli goda medborgare i sitt älskade fria "puckoland", självklart levererade direkt ifrån vita huset.

Imorgon ska jag äntligen träffa Zak igen. Vi har varit ifrån varandra i hela två dagar nu och jag saknar honom. Det gjorde jag i för sig redan i tisdags. Men ändå. I vanliga fall klarar jag inte av att vara med samma person en längre tid: Tre dagar tillsammans måste följas av två i ensamhet. Så är det inte med Zak. Jag vill alltid vara med honom. Alltid. Och hela tiden. Jag är i grund och botten en sådan person som tycker att det absolut viktigaste är att vara självständig. Man ska klara sig själv och vara så oberoende som det bara går. I mångt och mycket tycker jag fortfarande det men jag har insett att det inte alltid är så jävla viktigt att  klara sig helt själv. För det kan faktiskt kännas väldigt bra att vara beroende av någon annan. Over (Roger) and out.